Nu var det en stund sedan barnsmat visade något livstecken, men vi lever och frodas. Lilleman växer så det knakar. Äter mat det gör vi också såklart även om inte allt blir så väl domunterat tyvärr.
Jag har genom jobbet deltagit på en kurs av frambu.no om barn med handikapp och ovanliga metabola sjukdomar och syndrom och matproblem. Super intressaant ja visst, och jag tänkte dela några poänger som också vänder sig till alla barn.
En psykologspecialist pratade om måltidens betydelse eftersom barn (och speciellt barn med handikapp, knapp på magen, osv.) ibland hamnar utanför måltiden, föräldrarna väljer att äta middagen sent när barnen lagt sig och barnen får äta inann. Barnbord och barnmeny på restauranger och annat barnanpassat. Är det verkligen så bra?
Efter att ha hört på detta föredrag känner jag ännu mer hur viktig och faktiskt essentiell måtiden är för våra små. Några av poängerna delar jag här:
Måltiden vårt kanske främsta sosicala forum.
- barnen lär sig smaka, känna, lukta och forma smakpreferensar.
- barnen lär sig att äta olika konsistenser, utvecklar motoriska färdigheter som att använda sugrör, tugga rå morot och annat lite mer avancerat.
- barnen lär sig familjens måltidsordning, och att lära sig käna igen mättnad och hunger är viktigt. Barn som aldrig blir hungriga lär sig inte känna igen kroppens signaler och har därför svårare att reglera intaget själva.
- vi lär oss sociala koder som vett och etikett vid matbordet, sociala koder som att man inte hostar på middagen alla ska äta av. Måltiden ger barnen en möjlighet att testa om det är ok att stå på stolen och äta, eller spela trummor med gaffeln och kniven som intrsument. I måltiden har vi möjligheten att lära oss de sociala regler och beteenden som samhället har.
- måltiden har en stor kulturell betydelse. Som att äta dopp i grytan på julen, leta påskägg under påsken och jordgubbar på midsommarafton.
- å vara en del av måltiden är kanske detsamma som att vara en del av samhället, familjen, skolklassen och arbetsplatsen. En del av gemenskapen.
 |
| Blodpuddingspytt, utmärkt plockmat som utmanar smaklökarna! |
Mina reflektioner
Att vara med i måltiden, tillagandet och ätandet är enormt lärorikt för ett barn. Det är dessutom en fin sak att göra tillsamamns. Jag har alltså full förståelse för småbarns föräldrar som försöker ha en romantisk och lugn middag utan barn en fredagkväll och ser inget konstigt eller fel i det. Men jag funderar mer på hur barnen påverkas om de inte äter med sina föraldrar eller andra vuxna de flesta dagar i veckan. Det är träning, aktiviteter, arbetstider och annat som ibland gör det svårt att äta tillsamamns och kanske ännu viktigare att prioritera det när det är möjligt. Om jag jämför med vår familj klarar vi att få till familjemiddag när alla är samlade 4-5 dagar per vecka på grund av arbetstider. Men även om det bara är jag och Viljar som äter blodpuddingspytt tror jag på att göra måltiden till en ordentlig måltid vid köksbordet eller picknick nu när värmen kommer.
Som förälder är vi förebilder, barnen lär och apar efter oss, de testar ut nya beteenden på oss vuxna och väntar med spänning på hur det tas emot. Då är det viktigt att vi är där och reagerar på det beteendet. Viljar testar oss hela tiden, frustrerande ibland ja. Det rörs och kladdas med bestikken, trummas på tallrikar så de går i bitar och han står på stolen och ser på mig ler och tänker "snart säger mamma ifrån på skarpen".. det hör till.
Jag ser i många grupper och trådar att det lagas specialmat till våra små och ja visst fram till 1 års ålder kanske det ska till för att följa rekommendationerna. Men jag menar att så fort det är möjligt bör barnen få smaka av de vuxnas mat, om du som förälder önskar att ditt barn ska ha sunda matvanor så måste vi nog starta med oss själva. Många är pålästa och vill ge sina barn sunda matvanor, laga då inte specialmat till barnen utan laga sund mat till hela familjen. Att samlas kring en måltid där alla äter samma middag tycker jag sänder bra signaler till barnen. vad tycker ni?
