Kan man få sina barn att gilla grönsaker

Hur får man barn att gilla grönsaker... eller kanske frågan bör vara hur får man barn att inte börja ogilla grönsaker. För visst är det så, de flesta barn tycker om grönsaker i början, smakportionerna med morot, broccoli, blomkål och squash går ned utan problem.

Sen händer det något, de upptäcker sin viljas kraft och förmågan att styra, tycka och tänka. 

Viljar petar ur svampen och löken, det spelar inte roll hur små bitarna är så hittar han dem, petar ut dem och sträcker dem till mig och säger "ha de" som i hejdå svampen.

Höst och skördetid och ett ypperligt tillfälle att lära, smaka och fascineras

• Dra upp sina egna små morötter, tvätta och sedan steka den snabbt i smör eller ätas råa som de är.
• Plocka gröna tomater som får mogna i fönstret och ätas när det är som bäst.
• Plocka bär och frukter från buskar och träd
• Plocka, känn, lukta, smaka

Andra tips för att äta mer grönsaker

• Gör det möjligt för barnet att smaka på en och en grönsak, kanske servera som taco istället för blandad sallad.
• Mixa grönsaker i maten som ger smak men ingen konsistens, det tar tid att lära sig tycka om nya smaker. Passar bra i soppor, grytor och såser.
• Garnera med grönsaker, det kan vara ett stort steg för ett barn att låta grönsaken som man inte gillar ligga kvar på tallriken.
• Lägg grönsakerna på en pizza.
• Dippa grönsaker som fredagsmys.
• Smaka och smaka igen, barn som är stora nog att förstå kan förväntas smaka 1 tsk grönsak till middagen varje dag.

Givetvis kan man inte tvinga sina barn till att tycka om alla slags grönsaker, någon gillar fler andra färre typer. Det är ok att inte gilla alla grönsaker.

Kan barn äta rabarber?

Det finns så många bilder av mig som liten med ett rabarberblad på huvudet som hatt mot sol och regn. Jag har bara goda minnen av rabarbern och blir lite besviken på trädgårdens favorit när jag uppdaterar mig på oxalsyra och rabarberns innehåll. Viktigt att känna till om ni som jag skördar rabarber och äter året om.

Mina solhattar och regnhattar är giftiga och ska inte konsumeras,  rabarberbladen innehåller höga halter av oxalsyra (5g/kg) och neurotoxiska anthraquinoner och laxerande sennosider. Stjälken innehåller också oxalat men inte lika mycket som i bladen.

bild: www.frukt.no

Rabarber eller Rheum rhabarbarum är den typ av rabarber som är vanligast att äta. Det är stjälken vi vill åt och det kokas kräm, bakas paj, saftas och syltas. Rabarbern har varit använt som livsmedel sedan 1600-talet, samma tid som socker blev tillgängligt för de flesta.

Det giftiga ämne som finns i rabarbern är oxalsyran, det är giftigt i större mängder genom att påverka njurar och saltbalans genom att binda till kalcium och i sin tur ge hypokalcemi. Vid de allra flesta fall av rabarberförgiftning så har barn ätit rabarberblad, med mildare symptom som kräkning och diarré, detta går över efter ett par timmar. Allvarligare förgiftning kan ge symptom som irritation i mun och mage- tarmkanalen, smärta i munnen och svalget, magsmärta, illamående, kräkningar, värk i kroppen, störningar i vätske- och saltbalansen, njurskador, andningspåverkan och chock. Symptom inträder 2-12 timmar efter intaget. Det finns lite forskning (mest testat på djur) som beskriver hur mycket rabarberblad som ger förgiftning.

"Den akuta giftigheten av oxalsyra har studerats på råttor. LD50-värdet (den dos när hälften av djuren dör) visade sig ligga vid 375 mg/kg kroppsvikt. Överfört till människa 
motsvarar det ett intag av 25 g för en person på 65 kg. För att uppnå den nivån från rabarber måste personen konsumera cirka 5 kg rabarberblad (och ännu mer av stjälken). 
Ett barn på 15 kg skulle behöva äta cirka 1,2 kg av dessa synnerligen syrliga blad" (svl.se)

Oxalatet förekommer också i andra livsmedelsväxter som spenat, betblad, kakao och te men i mindre mängder än rabarber, dessutom så äter vi mindre mängder av dessa.

Kan barn äta rabarberstjälken? 
Majoriteten behöver inte begränsa sitt intag av rabarber eftersom det krävs stora mängder rabarberblad och ännu större mängder stjälk för en ev. förgiftning.  Slutsatsen i SLV.se riskanalys säger att personer med nedsatt njurfunktion och barn bör begränsa intaget eftersom stora portioner innebär större mängd oxalat.

Rabarberkräm är troligen den rätt som ger mest oxalat och att äta en portion rabarberkräm någon gång ibland gör alltså inget men variera gärna krämen om detta hör till sommarvardagen. Rabarbersylt, paj och andra rätter ger mindre oxalat och kan därför ätas lite oftare.

Läs mer
Råd om mat för barn 0-5 år - vetenskapligt underlag med risk- eller nyttovärderingar och kunskapsöversikter

Risbaserade drycker ska inte ges till barn under 6 år

När vi ändå pratar vegan och vegetarisk mat så passar jag på att lyfta fram detta. Risdryckerna är milda i smaken men kan tyvärr innehålla arsenik.


I en analys av vegetabiliska drycker visade sig risbaserade drycker kan innehålla så mycket arsenik att barn som regelbundet dricker av dem kan komma upp i skadliga mängder på sikt. Små barn har mindre kroppar och mängden arsenik blir högre per kilo kroppsvikt än för en vuxen. Därför rekommenderas föräldrar att inte ge barn under 6 år risdrycker.

Även vanligt ris kan innehålla arsenik, precis som att fisk innehåller tungmetaller och miljögifter. SLV rekommenderar att barn (och vuxna) ska äta varierat på så sätt minskar risken att vi får i oss för mycket av ett skadligt ämne.

läs mer Råd till föräldrar - slv
Kan småbarn dricka sojadrycker?

Tid för nässlor, kan barnet få nässlor och vilka andra grönsaker innehåller nitrat?

Nu poppar det upp nässelsoppa-recept på bloggar här och där. Smarrigt ja visst, men tänk på att nässlor och andra gröna bladgrönsaker innehåller höga halter nitrit. Listan nedan kommer från rapporten: Råd om mat för barn 0-5 år - vetenskapligt underlag med risk- eller nyttovärderingar och kunskapsöversikter Jag finner inga siffror för nitratinnehåll i nässlor förutom att det nämns i texten som en bladgrönsak som innehåller höga halter nitrat. Så vänta alltså med nässlor tills barnet fyllt 1 år.

Det rekommenderas att barn under 1 år inte äter gröna bladgrönsaker som exempel spenat och ruccola. Dessa innehåller höga halter av nitrat som omvandlas till nitrit i kroppen och kan försämra transporten av syre. Efter ett års ålder kan barnet få dessa grönsaker, starta gärna med mindre mängder och öka med åldern.

Risk och nyttovärdering - slv.se

Kan det bli för lite grönsaker?
Eftersom grönsaker är rika på livsnödvändiga näringsämnen, vitaminer och mineraler är slv.se noga med att understryka att råden om att undvika gröna bladgrönsaker första året inte ska inskränka på grönsaksintaget. Att äta varierat och undvika de största källorna är därför viktigt. Vilka mängder som används har också betydelse, ju större mängd desto mer nitrat.

Jag blir lite förvånad när jag läser råden och slv tipsar om örter som kryddor samtidigt verkar örter som dill vara en av de gröna blad som innehåller mest nitrat:

"Mat ska smaka gott för att vi ska äta. Det gäller även barns mat. Var inte rädd för att krydda maten med örter som dill, persilja, koriander och andra kryddor." (slv.se, kostråd för spädbarn)

Jag antar att slvs risk- och nyttovärdering menar att örter används i så små mängder att mängden nitrat blir liten. Men ändå värt att veta om man använder örter i större mängder som alternativ till sallad och spenat.

Testa nya matvaror - tips för kräsna barn

Så här kan man jobba med kräsna barn, med kräsna barn som menar jag barn som inte gillar en livsmedelsgrupp som fisk, kött, kyckling eller inte gillar en typ av konsistens utan bara klarar purè, eller barn som bara gillar en typ av matvara till exempel bara kokt potatis med grillkrydda som frukost, lunch middag. Ja ni förstår vad jag menar. Min erfarenhet säger att dessa barnen tycker det är obehagligt, otryggt  att testa nya matvaror, det handlar inte bara om smak utan rädsla för att testa något nytt.

Att dela upp ingredienserna kan göra det enklare att våga smaka - plockmat med chorizo

Det viktiga är barnet ska lära sig att smaka och samtidigt känna sig trygg i situationen, man ska få beröm och belöning när man vågar smaka. Barnet ska tillsammans med föräldrarna bestämma hur de ska gå till väga och de ska tillsammans ingå ett avtal med tydliga ramar. Detta kräver att barnet är tillräckligt stor för att förstå vad avtalet innebär.

Exempel på avtal mellan barn och föräldrar

Barnet får gärna vara med själv och bestämma vilket pålägg, typ av grönsak eller kött som ska testas ut. Ta gärna med barnet i butiken.

En dag i veckan bestämmer barnet vad resten av familjen ska äta till middag.

Smakportionen ska vara av en bestämd storlek

ex. pålägg som täcker 1/4 av en brödskiva, 1 tsk kött/fisk/grönsak och så vidare

Hur ofta ska det testas ny mat?
Ex ett nytt pålägg per vecka
en ny middagsmatvara per vecka
eller en del lunchen varje dag

hur många gånger ska barnet smaka på en matvara?
ex. ska smaka minst 3 gånger på samma matvara innan barnet kan säga att hen inte tycker om den.

Ska barnet vara "ledigt" från provsmakning i helgen?
En dag i veckan utan tjat kan vara skönt både för föräldrar och barn.

Nedan finns ett schema, här fyller föräldrarna tillsammans med barnet i vilken matvara de har testat, hur den smakade med hjälp av ansiktena och om barnet kan tänka sig att pröva den igen.

klicka på bilden så blir den så stor att den kan skrivas ut.

När man ingått ett avtal med sitt barn är det viktigt att alla parter följer det, och respekterar det. Att fråga om barnet har "lust att smaka" kanske är onödigt, och att tjata om hur kräset barnet är på den fria dagen är också onödigt.

Det är vanligt att barn blir kräsna i perioder men ta kontakt med BVC, eller helsestasjon om du är bekymrad för ditt barns näringsintag. 

Idag är det våffeldagen!

Det finns så många matdagar att fira numera, plus alla födelsedager, stora högtider, fredagsfika och mor- och farsdagar. Kanske blir det lite för mycket av det goda, vad säger ni? 

Jag och Viljar tycker om alla slags våfflor, med sylt, med frukt, med bär, med glass, med grädde, med kesella, med matiga tillbehör som spenat, lax, räkor, gräddfil och rom. Allt går i grisen!
Idag blir det den enklaste linssoppan och sedan en våffla som dessert. En god måndag helt enkelt.

Matiga våfflor  - Lina på MatSåKlart har många bra tips och recept. Klicka in här! 
Mindre matiga våfflor och matiga våfflor - Vafflor.se 

Det klassiska tillbehöret; brunost, jordgubbssylt och rømme

Norrmejerier har listat alla matdagar för året 2013 och ja det är ju lite kul, men behöver vi verkligen en cheese doodle-day? Jaja nu missade jag ju ändå cheese doodle-day som var 5 mars så det spelar ju mindre roll. Men idag så är det alltså våffeldagen.  En dag som jag egentligen aldrig firat förrän nu senare i vuxen ålder. Inte vad jag kan komma ihåg iallafall. Det verkar som att våffeldagen är något svenskt för inte många som känner till det här i Norge. Nu äts det ju redan mycket våfflor i Norge så de behöver kanske ingen egen dag.

Nästa matdag, ja om man nu inte räknar med påsken och hela dess härlighet så är det Lakritsdagen den 12 april och Surdegsdagen den 14 april som är närmast. Ska ni fira idag och ska ni fira med lakrits? 

Stevia - är det så tryggt och naturligt som alla ska ha det till?

Mera teman från konferensen  Stevia, kan vi äta hur mycket som helst av det? Detta inlägg är en sammanställning av en av föreläsningarna med referenser därifrån och från EFSA.

Sommaren 2012 godkändes Stevia eller stevisoider (som det heter) i mat i Norge. Det är en växt ursprungligen använd i söta drycker av indianer i Brasilien och Paraguay. Den är 200-300 gånger sötare än socker i smak, smaken sitter i länge och har en bismak av anis/lakrits. Stevia tål värmebehandling och ger inga kalorier eller blodsockerpåverkan.

Steiva odlas i plantor, det filtreras genom varmt vatten och blir till ett vitt pulver genom spraytorkning eller vakumtorkning tillsammans med etanol eller metanol. Så då har vi det vita pulvret med den söta smaken, stevisoid.


Är det naturligt?
Om naturligt likställs med att det inte framställs ur ett laboratorium så ja, men om det är bättre för det det ved vi lite om. Allt består ju i grund och botten av kemiska molekyler oavsett om det är framställt i ett laboratorium eller växer på träd. 

Jag skulle säga att Stevia är lika naturligt som vårt vita socker från sockerbeta eller xylitol som utvinns från björk eller erytritriol (sukrin) som utvinns från majs och socker utvinns från sockerrör. Allt utvinns ju med hjälp av kemikalier och processer från växter som växer i naturen. En annan vinkel på det hela är att det som vi framställer i laboratorium till exempel Aspartam är lättare att kontrollera innehåll och mindre kontamination som exempelvis på en Stevia plantage. Dessutom varierar växters sammansättning något beroende på vart de odlas och när på samma sätt som vitamininnehåll varierar beroende på vart och hur snabbt våra grönsaker odlas.

Förutom att Stevia används som sötningsmedel i saft, i matvarer och som bordsötningsmedel så används det som bakteriedödare, gödsel till inomhusväxter och blommor, det skummar i badvattnet av stevia och kan användas som rostborttagare... Mums!

Det blir lite dumt med blad på förpackningen, Sukrin har ju inte majs på förpackningen direkt... 

ADI = Accepterat dagligt intag
Precis som andra sötningsmedel (aspartam, sukralos etc) har Stevia ett ADI. Ett värde som anger högsta trygga intag av sötningsmedlet. Detta fastställs utifrån studier oftast på råttor och med en säkerhets marginal gånger 100.

I studierna på Stevia fick råttorna stora mängder Stevia (precis som de fått med aspartam och så vidare) och man såg små skador på DNA-strukturen. Detta var doser upp till 8000mg/kg kroppsvikt. Så bara för att det växer i naturen betyder det inte att vi kan äta obegränsade mängder av det, sötningsmedel som , och även stevia har ADI.värden (accepterat dagligt intag) som är högsta trygga intag av sötningsmedlet.

ADI för Stevia 4 mg /kg kroppsvikt och dag
jämför med Aspartam som är på 40 mg/kg/dag
Du kan alltså inta 10 ggr så mycket aspartam per kg kroppsvikt än stevia när det kommer till ADI.

EFSA har också gjort ett beräkning av intaget hos genomsnittliga konsumenter av sötningsmedel och högkonsumenter av och hur stort intag av stevisoider som dessa förbrukare skulle ha om de bytte ut allt sötningsmedel till Stevia. Detta intag motsvarade:

   Genomsnittliga förbrukare upp till 14 år
   0,4-6,4mg per kilo kroppsvikt och dag

   Högkonsumtenter upp till 14 år
   1,0 - 12,7mg per kilo kroppsvikt och dag

Detta innebär att om allt sötningsmedel ersätts med Stevisoid skulle genomsnittsförbrukaren lätt överskrida ADI. Obehagligt.

Min slutsats efter att ha satt mig in i ämnet
Stevia är inget mirakel sötningsmedel utan ett sötningsmedel som vilket annat, det är varken mer naturligt än sukrin och xylitol. Det har som andra sötningsmedel ett ADI, men det är relativt lågt och därmed lättare att överskriva än exempelvis Aspartam. Om man nu väljer att använda sötningsmedel så använd inte bara Stevia eller vara restriktiv med mängden.
Oavsett sötningsmedel rekommenderas dem inte för barn under 3 år. Därefter kan det användas med måtta som allt annat.

Referenser
Stevia - Helen Engelstad Kvalem, Kliniske ernäringsfysiologers förenings konferanse och årsmöte 2013.

EFSA. Scientific Opinion on the safety of steviol glycosides for the proposed uses as a food additive. EFSA Journal. 2010; 8(4):1537
http://www.efsa.europa.eu/en/efsajournal/pub/1537.htm