Varför äter barn?

Jag nämnde i ett tidigare inlägg - "måltiden ett socialt forum" om kursen jag deltog på. En annan föreläsare pratade om det basala behovet att äta. Om varför barn äter, till skillnad från de vuxna som äter också av andra skäl som tröst, man är uttråkad, socialt oskrivna regler som att ta en extra portion hos far- och morföräldrar eller äta upp det man får serverat. Precis som det tidigare inlägget från kursen var fokus i detta tema också barn med matproblem av en eller annan anledning men dessa punkter stämmer också in på friska barn. Barn äter alltså för att:

- De är hungriga
- De har lärt känna kroppens signal på hunger och mättnad
- De har lärt sig å tycka om mat
- De blir serverade mat som de kan äta, hantera med munnen, tugga/smatta och svälja.
- De trivs och är trygga i måltiderna.

Rårakor med äpple är en hit. Tomaterna vägrar Viljar fortfarande... men de ligger där

Det kan vara svårt att motivera barn att äta mer eller mindre, de följer enkelt kroppens signaler och hur de har lärt sig tolka den. Ett barn som aldrig blir hungrigt utan får mat varannan timme kommer inte lära sig känna igen hunger och mättnad. Föreläsaren som jobbar på spiseteamet vid Rikshospitalet menade alltså att det är viktigt att låta barn bli hungriga. Jag upplever att just detta är svårt speciellt för föräldrar till barn inte följer kurvan utan gärna springer efter med något ätbart så fort man han möjlighet. Vilket man ju förstår.

Att lära sig tycka om mat kan vara krävandes för föräldrarna.. det måste smakas, spottas, smakas, spottas och smakas igen flera gånger om innan smaksinnet bestämt sig för att detta var gott eller inte gott. Med ett stort tålamod och att medvetet introducera nya matvaror kan barnet (också vuxna) bredda sina smaker och har större valmöjligeter också i senare i livet. Läs mer om matvägare, smakutveckling.

Lika viktigt som att bli hungrïg är det att få mat som barnet kan hantera rent motiriskt. Att de känner sig trygga och törs smaka. Jag tänker på detta med BLW som för vissa barn fungerar utmärkt, men man bör som förlälder då vara uppmärksam om man ser att barnet sliter med att hantera maten. Hosta, kräkas och kväljas kan ge dålig erfarenhet av matsituationen som då kanske gör barnet med skeptisk till nya smaker och konsistenser. Alla barn är olika här och utvecklas olika snabbt har tidigare skrivit en lite översikt om barns ätutveckling, när de flesta kan sitta, tugga osv.

Trygghet och att trivas i måltider står sist men jag tänkter att denna punkt kanske borde stå högre upp i listan. För denna är så viktig. Att vara trygg och trivas när man smakar på ny mat innebär bland annat att barnet kan hantera konsistensen, att maten inte är giftig, att den som ger mat är med håller sällskap. Att måltiden är en fin stund utan stress eller press.

Jag tycker detta det ett annat perspektiv på ätandet, att det är så mycket mer än kolhydrater, fett, protein, vitaminer och mineraler. Det är mer än eko, krav och närodlat. Givetvis är alla dessa sakerna också bra att ha i bakhuvudet när man lagar / serverar mat till sitt barn. Men om barnet inte trivs, inte kan hantera konsistensen eller inte är hungrigt så är det ingen vits. Kanske är det ok med barnmatsburkar, och färdigrätter om det är det barnet är tryggt med för tillfället, sen kan man jobba vidare med de långsiktiga målen eftersom.

Måltiden - kanske vårt främsta sociala forum

Nu var det en stund sedan barnsmat visade något livstecken, men vi lever och frodas. Lilleman växer så det knakar. Äter mat det gör vi också såklart även om inte allt blir så väl domunterat tyvärr.

Jag har genom jobbet deltagit på en kurs av frambu.no om barn med handikapp och ovanliga metabola sjukdomar och syndrom och matproblem. Super intressaant ja visst, och jag tänkte dela några poänger som också vänder sig till alla barn.

En psykologspecialist pratade om måltidens betydelse eftersom barn (och speciellt barn med handikapp, knapp på magen, osv.) ibland hamnar utanför måltiden, föräldrarna väljer att äta middagen sent när barnen lagt sig och barnen får äta inann. Barnbord och barnmeny på restauranger och annat barnanpassat. Är det verkligen så bra?
Efter att ha hört på detta föredrag känner jag ännu mer hur viktig och faktiskt essentiell måtiden är för våra små. Några av poängerna delar jag här:

Måltiden vårt kanske främsta sosicala forum.

 - barnen lär sig smaka, känna, lukta och forma smakpreferensar.

 

 - barnen lär sig att äta olika konsistenser, utvecklar motoriska färdigheter som att använda sugrör, tugga rå morot och annat lite mer avancerat.

 

 - barnen lär sig familjens måltidsordning, och att lära sig käna igen mättnad och hunger är viktigt. Barn som aldrig blir hungriga lär sig inte känna igen kroppens signaler och har därför svårare att reglera intaget själva.  

 

 - vi lär oss sociala koder som vett och etikett vid matbordet, sociala koder som att man inte hostar på middagen alla ska äta av. Måltiden ger barnen en möjlighet att testa om det är ok att stå på stolen och äta, eller spela trummor med gaffeln och kniven som intrsument. I måltiden har vi möjligheten att lära oss de sociala regler och beteenden som samhället har.

 

 - måltiden har en stor kulturell betydelse. Som att äta dopp i grytan på julen, leta påskägg under påsken och jordgubbar på midsommarafton.

 

 - å vara en del av måltiden är kanske detsamma som att vara en del av samhället, familjen, skolklassen och arbetsplatsen. En del av gemenskapen.

Blodpuddingspytt, utmärkt plockmat som utmanar smaklökarna!

Mina reflektioner

Att vara med i måltiden, tillagandet och ätandet är enormt lärorikt för ett barn. Det är dessutom en fin sak att göra tillsamamns. Jag har alltså full förståelse för småbarns föräldrar som försöker ha en romantisk och lugn middag utan barn en fredagkväll och ser inget konstigt eller fel i det. Men jag funderar mer på hur barnen påverkas om de inte äter med sina föraldrar eller andra vuxna de flesta dagar i veckan. Det är träning, aktiviteter, arbetstider och annat som ibland gör det svårt att äta tillsamamns och kanske ännu viktigare att prioritera det när det är möjligt. Om jag jämför med vår familj klarar vi att få till familjemiddag när alla är samlade 4-5 dagar per vecka på grund av arbetstider. Men även om det bara är jag och Viljar som äter blodpuddingspytt tror jag på att göra måltiden till en ordentlig måltid vid köksbordet eller picknick nu när värmen kommer.

Som förälder är vi förebilder, barnen lär och apar efter oss, de testar ut nya beteenden på oss vuxna och väntar med spänning på hur det tas emot. Då är det viktigt att vi är där och reagerar på det beteendet. Viljar testar oss hela tiden, frustrerande ibland ja. Det rörs och kladdas med bestikken, trummas på tallrikar så de går i bitar och han står på stolen och ser på mig ler och tänker "snart säger mamma ifrån på skarpen".. det hör till.

Jag ser i många grupper och trådar att det lagas specialmat till våra små och ja visst fram till 1 års ålder kanske det ska till för att följa rekommendationerna. Men jag menar att så fort det är möjligt bör barnen få smaka av de vuxnas mat, om du som förälder önskar att ditt barn ska ha sunda matvanor så måste vi nog starta med oss själva. Många är pålästa och vill ge sina barn sunda matvanor, laga då inte specialmat till barnen utan laga sund mat till hela familjen. Att samlas kring en måltid där alla äter samma middag tycker jag sänder bra signaler till barnen. vad tycker ni?

 

Mia Skäringer träffar rätt!

"Jag sviker mina egna ideal och är så full av dubbel­moral att inte ens barnen tror på mig längre. Jag njuter av att se de små äta upp sin mat men plågas av samvete när jag själv äter upp på tallriken. Jag säger till småtjejerna att de duger fint som de är i sina kroppar, att de inte ska noja, men nyper mig själv i fettvalkarna, suckar tungt och räknar kalorier hela dagen."

 http://www.aftonbladet.se/debatt/debattamnen/jamstalldhet/article18495704.ab 

Och det är verkligen synd att hon träffar rätt för det säger ju hur snett vi har hamnat när det gäller att tycka om sin egen kropp och hälsa.

Tack Mia Skäringer för att du sätter ord på det som jag tror många fler än du känner. Ni som inte läst hennes artikel, gör det!

The food industry TEDx

Lördag morgon och Viljar vaknar kl 06.00.. jag halvsover och tittar på TED talks. Se denna.

Brukar se på Ted talks via netflix då och då men denna hade jag missat, det är väl egentligen inget nytt men jag blir ändå irriterad på hur producenterna riktar sig till våra barn. Varför har chokladmjölken en tecknad ko på förpackningen? Och varför står de "barnvänliga" kexen och godiset på barns ögonhöjd och inte de vuxna som egentligen borde vara dem som tar besluten i affärn. 
Se denna och bli lite mer medveten om hur producenter försöker sälja in sig hos våra barn.

Även Jamie Oliwer har ett avsnitt där han pratar om sockerkonsumtion, skolmat och producenternas ansvar. Om ni vill se mer alltså. 

Exklusiv amning i 6 månader och högre risk för Celiaki?

Detta med amning och introduktion av fast föda, det är en öm punkt för många. När ska man börja introducera, är barnets tarmar redo för fast föda och är amning viktigt för barn upp till 2 års ålder?

Sverige hade en stor ökning av Celiaki mellan 1984-1996 bland barn under 2 års ålder, man tror att förklaringen kan vara att de flesta fick en stor dos gluten vid introduktion av mat vid 6 månders ålder. Rekommendationen var då att vänta med mat och gluten till 6 månaders ålder. Vid 6 månaders ålder äter barnen relativt stora portioner och mängden välling/gröt/bröd gluten blev större än vid introduktion av smaksensationer tidigare än 6 månader. 
 Anneli Ivarsson, Anna Myléus et al.Prevalence of Childhood Celiac Disease and Changes in Infant Feeding. Pediatrics 2013. 

Barn som introduceras gluten först vid 6 månaders ålder - högre risk för Celiaki?
En ny studie från folkhelseinstituttet här i Norge visar att spädbarn som fick gluten introducerat vid 6 månaders ålder hade en högre risk för Celiaki än de som fick  introducerat gluten tidigare än vid 6 månader.
Størdal K, White RA, Eggesbø M: Early feeding and risk for celiac disease in a prospective birth cohort. Pediatrics 2013.

• Risk var hela 27 % högre för Celiaki hos barn som startade med mat som innehöll gluten efter 6 månaders ålder.
• Å starta före 4 månaders ålder verkade inte ge ökt risk för celiaki men bara 8 % av barnen i studien startade med mat före 4 månaders ålder vilket gör resultaten i denna studie något osäkra. Data till denna studie kommer från den norska mor og barn-undersøkelsen (MoBa) MoBa studien på 82 000 barn.

läs mer om studien här:
http://www.fhi.no/eway/default.aspx?pid=239&trg=Content_6496&Main_6157=6263:0:25,6665&MainContent_6263=6496:0:25,6679&Content_6496=6178:107769:25,6679:0:6562:1:::0:0

Rekommendationen för introduktion av gluten (slv.se)

Om barnet får små mängder gluten medan det fortfarande ammas minskar risken för att barnet ska bli glutenintolerant. Senast vid sex månader, och tidigast från fyra månader, bör du därför börja ge barnet lite mat med gluten. Gluten finns i mat som innehåller vete, korn och råg. Däremot finns det bara lite gluten i havre.

Du kan till exempel låta barnet få smaka en liten munsbit vitt bröd eller smörgåsrån eller en liten sked gröt eller välling några gånger i veckan. Om du ger välling i flaska blir det lätt för stora mängder gluten. Efter sex månader kan du långsamt öka mängden.

Det är också viktigt att börja långsamt med gluten om ditt barn får modersmjölksersättning. Börja med små, små mängder mat som innehåller gluten och öka mängden mycket långsamt. Det kan också minska risken för glutenintolerans, även om långsam introduktion i samband med amning minskar risken mer. 

kan inte fatta att han varit så här liten... men ja gluten var det. Har man bara 2 tänder kan det vara fint om gluten kommer i form av gröt eller annat mjukt som lätt slinker ned. 

Återigen, detta börjar bli ett mantra... Men Alla barn är olika, alla barn är inte klara för smakportioner vid 4 månaders ålder. Barn som tydligt visar att de vill smaka på maten kan fint få det, medan barn som behöver vänta ska få göra det. Gluten rekommenderas att introduceras i skydd av amning/ersättning. Skydd av amning innebär att mindre portioner introduceras eftersom att en större del av energibehovet uppnås av bröstmjölk eller ersättning. Jag personligen tror att det viktigaste i denna fråga är att introducera små mängder i början och öka långsamt så att barnets första gluten inte blir en hel portion gröt flera gånger per dag.

Smaksensationer kan vara ett par kryddmått, en smak av såsen från kvällens middag eller en bit smörgåsrån att suga på. Om du börjar med gröt välj en gröt som innehåller både vete och havre eller blanda ner en tsk vetemjöl i havregröten om du kokar själv. Öka långsamt mängden efter 6 månders ålder. 

Det pågår fler studier inom ämnet, fhi nämner en studie som undersöker om en liten dos gluten från 4 månaders ålder kan minska risken för celiaki. Vi väntar med spänning.

Förvirrande kostråd till föräldrar om barns matvanor

TV4 nyhetsmorgon tar upp förvirringen som råden kring kostråd till barn.
http://www.tv4.se/nyhetsmorgon/klipp/f%C3%B6rvirrande-kostr%C3%A5d-till-f%C3%B6r%C3%A4ldrar-om-barns-matvanor-2513827

Självklart vill man ge sitt barn det allra bästa! Vi söker information, och just nu finns det väldigt mycket information på internet, bra info och mindre bra info. Vart ska man egentligen söka information? Vad tänker ni om alla dessa råd som förekommer överallt, även här i bloggen?

Jag tycker själv att det kan vara förvirrande råd som ges inte bara till barn med om träningslära och idrottsfysiologi som jag gärna läser om. Kulturen har ändrats något och nu förväntas vi komma med en referens eller en källa för varje påstående som postas i forum och facebookgrupper vilket ju såklart är bra... men det kan också vara bra att ha i bakhuvudet att bara för att en studie kommit fram till något betyder det inte att det är en absolut sanning precis som med all forskning är det väldigt svårt att bevisa något. Sen förekommer det en hel del "cherrypicking" dvs finn en studie som håller med dig i ditt påstående och posta den som en källa.. huruvida det finns 100 andra studier som säger motsatsen visas aldrig.

Årets mattrender 2014

Jag sitter på tåget mellan Sundsvall och Arlanda, påväg hem genom de svenska skogarna.. Skogen i Sverige är verkligen något helt annat än den norska, korta lite krokiga fjällbjörken som utgör en stor del av "skogen" i Bodö. Förutom en och annan planterad gran. Jag kan verkligen sakna den svenska djupa lite mystiska skogen ibland..

I gårdagens Metro skriver de om matiga trender, vi väljer inte längre mat enbart för vår hälsas skull, nu ska det också vara rätt med tanke på miljö, köttindustri och arbetarnas villkor. Även NRK.no lyfter samma trend som kanske den som kommer påverka oss mest i 2014. Anna Korsgren har tröttnat på LCHF och kör ett köttfritt år vilket vill vara betydligt mer miljövänligt och helt i linje med årets trend. Svenskar och Norrmänn ska alltså i 2014 bli ännu mer medvetna om vad vi stoppar i munnen, helst ska vi veta var kossan är uppväxt och slakad. Från bondgård - till bord. Grönsakerna ska helst av allt vara odlade i trädgården hemma men ekologiskt och närodlat fungerar också bra.

Andra trender som kanske inte är lika positivt; DN, Alltommat och andra bloggar förutspår att utbudet av snabbmat och halvfabrikat kommer öka kraftigt i 2014. Kanske är detta någon slags mot reaktion på slowcocking och trenden med att vi ska laga allt från grunden...? För det är ju faktiskt så att med ett heltidsjobb, barn och kanske en hund, fritidsaktiviteter och ja ett liv utanför köket så är det svårt att få dagarna att gå ihop.

Vad gör då dessa två trender för näringsintaget: Förhoppningsvis blir 2014 året som vi äter mer grönsaker, mer eko och mindre bekämpningsmedel. Kanske väljer vi bättre mijlövänligt kött och äter lite mindre köttportioner. Detta resulterar i mat som innehåller en hög andel fiber, vitaminer och mineraler, Bra alltså!  Men kanske känner vi att tiden inte räcker till och vi köper också mer snabbmat/färdiga rätter, vilket kan resultera i ett högre saltintag, högre fettintag och mindre fiber...

Hur ligger barnsmat till då i förhållande till trenderna och vilken trend kommer ni se här?
Med en jagande sambo, en potatisodlande svärmor och lite självodlad sallad och örter så ligger vi väl någolunda i fas med trenderna. Jag hoppas däremot att 2014 ska bli året då jag lagar mer storkok, så att maträtterna gärna räcker till både middag dagen efter och kanske en matlåda senare i veckan. Det är både ekonomiskt bättre och tidssparande. Så Barnsmat`s trend 2014: mer storkok!

Jag har gjort ett medvetet val  inte skriva så mycket om eko och krav helt för att barnsmat fokuserar på näringsintaget.  Men givetvis vill det vara en fördel för miljön och för kroppen (slippa bekämpningsmedel) att välja eko. Det kommer alltså bara stå tomat på ingredienslistan om den är eko eller inte det väljer ni själva.

Om socker - Det är inte teskeden med sylt på gröten eller filen som är den stora sockerbomben

Råkade publicera detta inlägg halvfärdigt igår.. men nu kommer den rätta versonen.

Svensken får i sig ca 40 kg socker per år, vansinnigt mycket. Svenska Livsmedelsverkat kräver nu en nationell handlingsplan. Inte en dag för sent om du frågar mig. Nu ska det sägas att det var tagit fram en förslag/underlag för en handlingsplan redan i 2005... men sen verkar det ha runnit ut i sanden.

Men nu krävs det alltså ändring, återstår att se om det blir något av det. Detta med matvanor är svårt, att regering/stat ska gå in och bestämma vad som ska vara bra och dålig mat är svårt, sockerskatt eller inte? Fast å andra sidan är det kanske producenterna som styr vad vi äter nu och frågan är om det är så mycket bättre? Speceillt när man tänker på att en större ande av det socker vi intag kommer från just halvfabrikatt, det socker vi inte alltid ser eller smakar.  Producenterna håller kostnaderna nere genom att använda andra alternativ än socker som glukossirap och majssirap, lika sött för kroppen men kanske svårare för någon att upptäcka i ingrediensförteckningen.

En lite otäck trend med tanke på våra barn är att producenter nu använder artificiellt sötningsmedel även om produkten inte marknadsförs som en lightprodukt. Det rekommenderas att barn under 3 år inte äter/dricker sötningsmedel (både artificiella och naturliga). Ex. läs om Stevia och en förklaring av accepterat dagligt intag här. 

bild lånad från folktandvården landstinget Gävleborg

Jag tror många av oss behöver lyfta blicken och se helheten.
Vi ska skilja på tillsatt socker och socker som finns naturligt i exempelvis frukt och mejeriprodukter. Mjölk innehåller mjölksocker det vill säga laktos och frukt innehåller både fruktos och glukos. Men vi ska komma ihåg att både mjölk och frukt innehåller mer än socker, mjölken bidrar med högvärdigt protein, kalcium, Vitamin-B12, D-vitamin (om man väljer berikad) och många fler vitaminer och mineraler. Frukten bidrar med fiber, C-vitamin, vätska och annat. Bilden som jag lånat från folktandvården visar tydligt hur mycket tillsatt socker det finns i ex saft, glass och andra sötsaker som varken är rika på protein, vitaminer eller mineraler.

Socker eller glukos som det omvandlas till i kroppen bidrar med energi till kroppens celler, vi kan lagra det i form av glykogen och använda under natten när vi fastar/sover och under dagen i aktivitet. Men det är när det blir för mycket energi och speciellt för mycket energi från mat som ger lite näring (alltså vitaminer och mineraler) som vi bör tänka oss för en gång till . För mycket energi in i jämfört med vad vi gör av med leder till övervikt vilket i sin tur är kopplat till diabetes och hjärt-kärlsjukdom

Den största anledningen till att undvika socker till barn är att det kan konkurrera med annan näringsrik mat! Sockret i sig ger bara energi/kcal. 

Matvett visar i ett tidigare inlägg att en portion a 2 dl sötad yoghurt (7% socker) ger lika mycket socker som det finns i  25 gram gott och blandat. Hela inlägget om sötad yoghurt kan ni läsa här

http://www.matvett.se/matvett-granskar-hur-mycket-socker-ar-det-i-smaksatt-yoghurt/







25 gram Gott och Blandat ger 14,25 gram socker, om vi byter ut dessa med frukt eller sylt:
- 50 gram banan ger 11 gram stärkelse och socker
- 50 gram äpple (1/2 äpple) ger 6,2 gram socker
- 1 msk osockrade blåbär ger 0,8 gram kolhydrater
- 1 msk äppelmos ger 9 gram socker
- 1 msk jordgubbssylt 7 gram socker

Som ni ser vill det fortfarande vara bättre att välja en osötad yoghurt med en sked sylt istället för den sockrade från butiken. Lyft blicken det är inte sylten på gröten eller i filen som är den stora sockerbomben i våra barns mat. Tyvärr är det det socker som inte syns som har störst betydelse för många.

Källor till socker i maten

I en undersökning av amerikanernas matvanor så socker intaget ut så här, den största delen av socker kom från läsk och saft. Mjölkprodukter bidrog endast med 9 % av det totala sockerintaget.

Men vi skandinaver skiljer oss från USA? Riksmaten 2010-2011 undersökte svenskars matvanor och kom fram till att 40% av svenskarna äter mer än de max 10 E% socker som rekommenderas. De Största källorna var just söta drycker, bullar, kakor, godis och choklad. Inte sylt eller yoghurt.

Nu efter jul och snart nyår är det många inklusive mig själv som önsker en nystart, det har kanske blivit någon pepparkaka för mycket, och jag är iallafall trött på festmaten. Så ja  det har kanske blivit pepparkaka varje dag vilket såklart inte är att rekommendera men äter ni verkligen pepparkaka varje dag resten av året? Ta nya tag och hitta tillbaka till de sunda matvanorna.

Jag hoppas ni får ett fint 2014, vill ni lägga om till sundare vanor och mindre socker så föreslår jag inte sockerförbud men kanske 
- byta ut den sockrade yoghurten mot en osockrad och en sked sylt eller frukt/bär.
- Välj vatten framför saft/läsk och juice
- Lördagsgodis inte onsdag-torsdag-fredags godis.
- Se över mellanmålen, styr undan nyponsoppan. Servera gärna en grönsakssoppa och en brödbit, pizzabulle, överblivna middagsköttbullar på ett knäckebröd.
- Se över veckokonsumtionen av godis och sötsaker för ditt barn, för normalviktiga barn finns ett utrymme för sötsaker utan att de påverkar näringsintaget. läs mer här.

Källorna ligger som länkar i texten.

Huruvida man kan äta för mycket frukt...? 

Det tänker jag ta upp framföver. Häng med i 2014! 

Gott nytt år!

Ska man verkligen behöva laga specialmat till sitt barn på jul?

Jag är en förespråkare för det enkla. Jag vill att Viljar (han blir 2 år i januari) ska kunna äta samma saker som vi vuxna utan någon direkt tillrättaläggning. Samtidigt översvämmas nu forum och facebookgrupper av diverse specialmat, mindre-socker, mindre salt, mindre-av-allt-recept som vi redan lite stressade föräldrar då ska laga förutom den traditionella julmaten. Jag vet inte riktigt vad jag tycker om detta, blir det kanske lite väl mycket specialmat som ska lagas.

Kan det också vara så att vi föräldrar blir mer osäkra på vad vi kan ge våra små när det finns så många "bättre" alternativ i media/bloggar/forum?

Förstå mig rätt jag tycker verkligen att det är toppen att föräldrar engagerar sig i sina barns mat, att de tycker det är viktigt vad barnen stoppar i munnen. Men betyder det att maten som vi vuxna äter inte är lika viktig och kan innehålla mer socker och salt?

Efter ett års ålder kan barn äta det allra mesta, stora saltkällor och socker bör man fortsatt vara restriktiv med men det finns inget absolut nej längre. Borde då inte vuxen-maten vara tillräckligt bra och näringsrik också för våra barn? Kan barnen smaka av pepparkakan och marsipanen men i mindre mängd? Jag menar att det kanske är bättre att servera en pepparkaka med socker istället för 3 stycken utan socker. Det handlar lika mycket om att lära sig matvanor och traditioner, vad händer när barnet går på kalas och det bara finns kakor med mycket socker i, får man då plötsligt bara ta en?

Visst kan väl vi vuxna passa på att göra julen lite mindre sockerstinn för våra barns skull, inte behöver vi väl laga dubbelt?

Gör julen mindre sockerstinn för hela familjen

• Köp hem mer frukt. Mandariner, apelsiner, granatäpple, ananas är alla goda julfrukter som kan ätas som de är eller i en fruktsallad. Kanske en apelsin och granatäppelsallad med vispad grädde kan bli en ny desserttradition?
• Nötter är ypperligt snacks, rik på vitaminer, mineraler och bra fetter. Valnötterna är rik på omega-3. Snacksa på nötter istället för pepparkakor, knäck och tryfflar.
• Håll på måltiderna, istället för att småäta så duka fram måltider/mellanmål. En smörgås med skinka eller gravad lax är så mycket bättre än 14 pepparkakor. 
• Servera annat än julmust, ställ fram både vatten/mineralvatten och julmust eller julöl om man önskar det. Släck törsten med vatten. Julmust, julöl och annat dricker vi för att det är gott.
• Servera det som du önskar att ditt barn ska vänta med när hen lagt seg. 

Jag sätter mig lite tvären, Viljar får äta det vi äter. Knäcken och chokladasken sparar vi tills han lagt sig men en pepparkaka, lite marsipan och en fikon-pepparkaks-marsipanboll (om han gillar det) ska han visst få smaka. Julmiddagen i hela sin prakt utan specialmat till Viljar. För varför ska jag laga dubbelt, han gillar köttbullar, potatisgratäng, tjälknöl och apelsin- och rödkålsallad? Finns ingen anledning att steka prinskorvar som ingen av de vuxna äter.

Hur pratar man med barn och unga om övervikt

Måndagen och tisdagen har föreläst för föräldrar till barn med övervikt, jag hade möjlighet att höra de andra föreläsningarna också om fysisk aktivitet och kommunikation med barn och unga om temat. Väldigt väldigt intressant och jag har fått många bra tips och fått ta del av dessa föräldrars erfarenheter.

Tänkte sammanfatta några punkter från föreläsningen av en barnläkare inom psykiatrin som handlade kommunikation med barn och unga med övervikt.

Gå inte för mycket runt gröten - detta är ett tema som är tabubelagt och kan vara svårt att prata om. Det kan då upplevas som ändå svårare att prata om om föräldrarna går runt gröten och undviker ämnet. Ta upp temat när tillfälle ges och det känns naturligt att prata om det till exempel: Om ditt barn kommer hem och frågar om jag är tjock mamma? Hur reagerar du då? Istället för att bara att du är fin, perfekt i mina ögon och så vidare så kan man också fråga barnen om de är nöjda med kroppen sin, om de upplever problem att röra sig, springa, leka med de andra barnen. Och om barnet upplever något av detta så kan du som vuxen hjälpa barnet att förändra på det. Har man väl börjat prata om det kan det vara lättare att hitta barnets motivation och vilja till förändring.

Motivation - Föräldrar och barn kan ha olika motivation till förändring. Det är helt ok, det viktiga är att finna drivkraften. Är det att springa fortare? Blir starkare, skjuta en fotboll hårdare eller kunna köpa andra kläder. Det spelar kanske inte så stor roll bara motivationen är stark! So förälder sätter man kanske motivationen på långsiktiga hälsomässiga fördelar som minskad risk för övervikt i vuxen ålder, diabetes, hjärtkärlsjukdom osv. Men dessa punkter är svårare att se för en 13 åring.

Kompromissa - Stora barn och ungdomar behöver äga problemet och de förändringar som behövs. Prata med barnet och ta reda på vilka förändringar som är viktiga för just han eller hon. Det är inte säkert att barnet eller ungdomen tycker det är lika viktigt att börja äta grönsaker som att börja träna på träningscenter. Kompromissa och hitta en väg där båda är nöjda. 

Ge beröm - positiv förstärkning är viktig. Ge barnet beröm om de väljer att gå till skolan, ta en frukt istället för en kaka , dricka vatten istället för saft. beröm det beteende man önskar ta vara på. Vi är tyvärr duktiga på att peka på vad barnen inte får och det kan upplevas som tjat och verkar motsatt..

Var goda förebilder

Den bästa kommunikationen är kanske den kommunikationen som vi inte säger högt utan det vi förmedlar med kroppsspråk, vanor och rutiner. Det finns en stor chans att barnen apar efter sina föräldrar. Genom att visa att man som förälder tycker det är viktigt att leva sunt, vara i aktivitet och äta mat som kroppen mår bra av gör man en stor insats för sina barn. Att vara en god förebild gör det lättare för barnen att acceptera förändring. 

Hoppe uti det og prøve!

Goda vanor får vi tidigt, redan de första två åren i livet menar forskningen att barnen tar efter. Med en liten guldklimp hemma på 2 år så blev jag motiverad att vara en god förebild, vara mycket ute, äta gott och sunt.

Detta är vill jag förmedla till Viljar, att vara ute i rörelse, god och sund matsäck!

Familjemåltidens betydelse - reducerar risken för övervikt

Min sambos och mina arbetstider gör det tyvärr svårt att få till familjemiddag varje dag men när det är möjligt försöker vi. Men som oftast består familjemiddagen av mig och Viljar som äter lite tidigare och pappan äter när han kommer från jobbet. Detta med vardag är verkligen inte lätt.

Flera studier har undersökt måltidens betydelse för barns utveckling. Det verkar som att minst 3 familjemåltider per vecka reducerar risken för övervikt, att barnen äter osund mat och snabbmat och oregelmässiga måltider. Det reducerar också risken för ätstörningar. 

Denna studie blev publicerad i 2011 (alltså inte igår) men den förtjänar ändå en plats i bloggen. Hela ca 180000 barn och ungdomar deltog och man undersökte om frekvensen de åt med sina familjer hade ett samband med nutritionsproblem. Det var barn från USA, Australien, Finland, Canada, Japan och Nya Zeeland. 

Det visade sig att barn som åt tillsammans med familjen oftare an en gång per vecka hade: 

12% mindre risk för övervikt

20% hade mindre intag av osund mat

24% ökad chans för att äta sund mat

Hammons AJ og Fiese BH. Is Frequency of Shared Family Meals Related to the Nutritional Health of Children and Adolescents? Pediatrics 2011;127;e1565. DOI: 10.1542/peds.2010-1440.

Så kan man säga att allt var bättre förr... nja. Men vissa saker var det, den heliga familjemiddagen till exempel. 

Så jag hoppas min och Viljars middag följer kriterierna för att kallas en familjemiddag även om vi nu inte är 3 barn och 2 vuxna och även om vi inte ber bordsbön. Om inte så får vi börja placera gosedjuren vid middagsbordet och Jo (jämthunden) får spela pappan.

Vem bestämmer vad som är gott och inte?

Bara en liten tanke så här på en måndag, vem bestämmer vad som är gott och inte gott? Du eller ditt barn. För ketchup på pannkakorna, köttgrillkrydda på fisken, och balsamvinäger på potatismoset det kanske är gott?

Det är lätt gjort att som vuxen rynka på näsan, sucka eller se ut som ett frågetecken när ens barn önskar favoritkryddan på desserten men vem är vi vuxna att bestämma. En favoritkrydda hos barnet kan vara en slags smakbrygga som gör den andra maten trygg, välkänd och därmed god.

Jag vill låta Viljar testa olika smaker och inte bara smaker som jag tycker om. En sådan smak som Viljar och hans pappa tycker om är torsktungor... inte lika populärt bland mina smaklökar dock.

Jättegott enligt mig, inte fullt så gott enligt Viljar (ännu)

Vuxna älskar dieter, 5:2, lågkolhydrat, GI. Men barnen då?

Sommaren är över, vi har ätit några glassar för mycket och en ny diet på tapeten. Det är så tydligt vilka pengar det finns i detta med dieter, när samma personer som tidigare förespråkat LCHF och andra dieter nu hakar på och släpper en 5:2 kokbok eller förespråkar att 5:2 minsann går fint att kombinera med andra tidigare på-tapeten-dieter.

Men måste vi verkligen följa en diet, ett tag fick vi inte äta efter kl 18.00, sen skulle vi till varje pris undvika fett, allt fett, sen alla kolhydrater och nu får vi inte äta (eller max 500 kcal) under 2 dagar i veckan för att sedan äta normalt under 5 dagar. För det första hur många äter som vanligt när de vet att de ska fasta i 2 dagar? Vår kropp och vår hjärna är fantastisk och kompensationsätande så som en extra potatis, lite extra mjölk i kaffen, lite extra sås är sådant som vi inte tänker över men som läggs till i vår dagssumma. Jag funderar också på vad som händer i en familj där mamma eller pappa plötsligt lägger om och inte sitter med vid middagsbordet eller äter specialmat istället för familjens middag? Jo vi föräldrar är förebilder och vad vi gör det är ok.

Vad finns det egentligen kvar att äta?
Vad finns det egentligen kvar att leva av: 5 dagar i veckan ska vi alltså leva fettfritt, kolhydratfritt, sockerfritt, och inte äta efter kl 18.00. Två dagar i veckan ska vi äta ännu mindre...Det är förbjudna tider, förbjudna näringsämnen, förbjudna dagar.

Emma Igelström har skrivit ett inlägg om 5:2 dieten som en epidemi och visst kan det liknas lite med det. När hon dessutom skriver att hennes barns vänner påverkas av sina föräldrars dieter blir det tragiskt och skrämmande. http://blogg.topphalsa.se/emma-igelstrom/2013/09/02/52-som-en-epidemi/

Jag har tidigare skrivit ett inlägg om hur barn påverkas av föräldrars dieter. Med detta inlägg som bakgrund så menar jag att man ska tänka sig för både en och två gånger innan man som förälder hoppar på en trenddiet för att tappa några semesterkilon.

mat är kul, det ska inte vara ångestladdat, strängt eller tråkigt. KUL!

Reseerfarenheter och slut på semestern

Då var vi hemma igen och semestern börjar gå mot sitt slut, det har verkligen varit semester på vårt vis denna sommar. Med klättring i Lofoten, fjällturer och en storstadssemester som pricken över i:et.

Jag kan verkligen rekommendera Gdansk, en stad som inte är för stor. Det gick fint att gå runt de olika stadsdelarna även om vi var trötta i fötterna efteråt. Vi hade 20-25 grader vilket inte kändes för varmt utan helt ok även för en liten kille som lätt blir otålig och lite sur när det är för varmt (det gäller iof min sambo också). Gdansk ligger nära havet och 20-30 minuter med tåg eller spåvagn är man plötsligt på långa vidsträckta sandstränder med bad och svalka. Lite väl mycket folk på stranden för min del men Viljar stortrivdes. 

Givetvis har vi lärt vad som kan vara bra att ha med sig, vad som fungerar och inte fungerar med en 18 månaders på resa. Att bo på hotell med hotellfrukost ett snilledrag, otroligt smidigt att gå ned på morgonen och bara ta det vi hade lust på. Men kanske lite krångligt att få till kvällsmat till lillen utan något kök eller vattenkokare på rummet. 

Frukostbuffén innebar för min del ett frosseri i färska bär och frukt och tjock turkisk yoghurt. Mums!

Vi släpade med oss vår "skräpvagn" dvs vagnen som Viljar använder som sovvagn i förskolan, detta kändes väldigt bra även om det är lite tyngre och större än en sån där resevagn. Med hjul utan luft, full liggfunktion och en stor sufflett så sov Viljar som en kung. Vi kunde alltså lägga honom i vagnen på hotellet om kvällen och sedan rulla iväg på en liten restaurang och äta en romantisk middag medan han sov. 

Ett lite oväntat problem för mig var att vi hela tiden saknade skedar och var vi än gick i Gdansk hittade vi ingen som sålde engångsskedar. Detta hade varit bra eftersom vi saknade kök på hotellet och var i behov att kunna köpa yoghurt eller något annat till Viljar som mellanmål. Det var svårt att köpa något till Viljar på restauranger och cafeer eftersom han var och är i en period när allt ska smakas på och gärna spottas ut ett par gånger innan han kanske törs äta några större mängder. Därför hade vi en barnmatsburk med oss när vi vuxna skulle äta.  Givetvis fick han smaka på allt som kom in på våra tallrikar men sällan som han åt några större mängder. Förutom gås på körsbärssås som Viljar pappa beställde på en japansk restaurang!?

Att köpa barnmat utomlands är ju alltid spännande men faktiskt så älskade han den polska spagetti och köttfärsåsen på burk som smakade betydligt mer än den jag smakat här hemma. På barnmats hyllan fanns mycket annat som vi inte är vana att se som till exempel chokladpudding till 10 månaders. Vad denna nu fyller för funktion i en allsidig och näringsrik småbarnskost anar jag inte.

Allt som allt så har semestern varit toppen, med ett par dagar kvar ska jag testa barnmatsburkens produkter, tvätta och ladda för förskole- och jobbstart.

Barn blir tykkere hos bestemor!?

VG.no skriver en artikel om en nyligen publicerad studie som visar att barn som passas av sin farmor eller mormor i åldern 9 månader till 3 år löper större risk för övervikt vid 3 års ålder. Det är alltså visat ett sambaned mellan övervikt och om man passas av sina mormor eller farmor mellan 9 månader till 3års ålder. Länken till själva artikeln finner du här.

Och visst kan det vara så, vi har väl alla hör begreppet "barnbarn är livets dessert" eller "att skämma bort sitt barnbarn är ett privilegium man har som mormor eller farmor". Hos min farmor fick man sju sorters kakor, kanelbulle och sockerkaka och ett halvt glas apelsinläsk. Jag och min syster serverades kakor som hon bakat och kakor som hon tyckte om, aldrig snickers, cocacola eller chips. Vi fick traditionsenligt svenskt fika och vi åt tills fatet var tomt. Vi gillade inte alla sorter men kanelbullarna, bondkakorna och drömmarna som kan jag sakna ibland.
Så vad med att föra gamla traditioner vidare, våra föräldrar och föräldrars föräldrar sitter på en skatt av mattraditioner, gamla recept som gått i arv och hemligheten bakom en luftig sockerkaka. Ska dem inte få dela den med oss? Givetvis kan det vara så att mor- och farföräldrar har en del i barns övervikt men inte så stort som artikeln vill få det att framstå. Att vara dagbarn som en person som serverar kakor, glass och saft varje dag är såklart dåligt både ur vikt- och näringssynpunkt. Men jag tycker det är viktigt att skilja på att passas (som att vara dagbarn eller ha sin mormor som dagmamma) varje dag och att åka till sin mormor/farmor på besök. Ett normalviktigt barn som äter varierat har plats till några kakor hos sin farmor någon gång ibland. Men det är såklart viktigt att redan tidigt i livet hjälpa barnen att skaffa sig goda vanor för att förebygga övervikt och sjukdom senare i livet.

När ska man då säga ifrån, hur ska man diskutera detta? Det kan vara bra att diskutera detta med den andra föräldern först så man är enig om hur man önskar ha det. Det kan vara bra att vara ute i god tid. Berätta för mor- och farföräldrar hur ni som föräldrar tänker om kakor och annat godis innan kakorna står på bordet. Det är alltid tråkigt att få höra att man gör fel.
Så för barn som ska vara dagbarn som sina mor- eller farföräldrar bör maten vara lik den maten man äter hemma, alltså inte fest varje dag. Hjälp dagmamman eller dagpappan och kom med förslag på annat att äta som barnet gillar. Om behovet att skämma bort sitt barnbarn kanske man kan komma överens om en dag när man fikar till exempel fredagsfika där kanske också föräldrarna kan delta.

Istället för en kaka så kan man servera fruktsallad, pizzabullar, smörgås, matmuffins, keso och färskabär eller en liten klick sylt, yoghurt eller fil med flingor, omelett, ja det mesta.

Även om bullar och kakor är gott så finns det lite som slår ett nybakt bröd med en skiva ost.

Varför är barns mat så viktigt

Viljar har också fått klättra med god säkring av mamman

Då har jag haft en veckas klättersemester, hunnit bli 30 år och slutfört kursen (pediatrisk gastro- hepatorlogi och nutrition - KI) som jag läst på distans. Det har alltså varit några hektiska veckor med mycket att göra. Lite skrivande på bloggen men mycket reflektioner över varför jag tycker nutrition eller mat och näring är så viktigt för våra små.

I Sverige och Norge är det extremt få barn som svälter, tvärt om har vart 5.e barn i skolåldern i övervikt i Sverige.  Medan helsesøstre i Oslo som slår larm om magra förstaklassare för att deras familj kanske äter för sunt för att kunna täcka energibehovet i förhållande till hur stora portioner barnen äter. Tillgången på mat är stor men kvaliteten på maten varierar. Det är det tydligt att det finns ytterligheter. Det är inne att äta sunt, kan det bli för sunt?

För våra barn handlar det inte bara om att täcka behovet av vitaminer och mineraler där och då, barn växer och utvecklas både fysiskt och psykiskt. De ska ha energi att orka koncentrera sig i skolan att leka med vänner efteråt och göra läxor, i tillägg ska kroppen utvecklas, växa, kognitiv utveckling och puberteten. Alla dessa processer och aktiviteter ska näringen i maten räcka till, kroppen vår är fantastisk!
Ett barn som över längre tid inte får täckt sitt behov av exempelvis D-vitamin får så kallad rakit eller benmjukhet. För lite näring kan ge försenad tillväxt, försenad pubertet, koncentrationssvårigheter, tillbakagång i utveckling fysisk och psykiskt. De barn jag träffar ska i tillägg till ovanstående ha energi och näring att hantera en sjukdom, ett handikapp eller en annan skada. Ovanpå allt kommer trotsålder, tonåringar och allt annat som ställer till det.
Men att vara undernärd behöver inte betyda mager, det visar sig då och då att undernäring är vanligt förekommande även hos överviktiga och feta personer men då inte har brist på energi utan på enskilda vitaminer och mineraler som D-vitamin och järn.

Den växande kroppen har behov för näring av hög kvalitet inte näringsfattig snabbmat och godis, samtidigt önskar jag inte att fokus på nyttig mat tar över lek, födelsedagskalas och pizzafest. Det finns rum till detta också men inte 7 dagar i veckan.

Hur vet man att det är tillräckligt bra då? Jag upplever att många föräldrar inklusive mig själv som då och då har dåligt samvete över barnets matvanor och att man borde gör si och borde göra så. Jag försöker lugna mig själv och tänka enkelt. Välja enkla rena matvaror, laga mat från grunden och varva med de lite lättare alternativen när tiden inte räcker till för de flesta föräldrar vet hur tiden på något sätt rinner mellan fingrarna. Genom att ge sitt barn mat med variation, grönsaker och frukt och regelbundna måltider har barnet goda förutsättningar att täcka sitt behov av energi, vitaminer och mineraler.

Så njut av sommaren och maten, jordgubbar med mjölk och socker, fräscha sallader och grillat i ljumma kvällar. Njut av tillgången på de färska råvarorna.