Varför äter barn?

Jag nämnde i ett tidigare inlägg - "måltiden ett socialt forum" om kursen jag deltog på. En annan föreläsare pratade om det basala behovet att äta. Om varför barn äter, till skillnad från de vuxna som äter också av andra skäl som tröst, man är uttråkad, socialt oskrivna regler som att ta en extra portion hos far- och morföräldrar eller äta upp det man får serverat. Precis som det tidigare inlägget från kursen var fokus i detta tema också barn med matproblem av en eller annan anledning men dessa punkter stämmer också in på friska barn. Barn äter alltså för att:

- De är hungriga
- De har lärt känna kroppens signal på hunger och mättnad
- De har lärt sig å tycka om mat
- De blir serverade mat som de kan äta, hantera med munnen, tugga/smatta och svälja.
- De trivs och är trygga i måltiderna.

Rårakor med äpple är en hit. Tomaterna vägrar Viljar fortfarande... men de ligger där

Det kan vara svårt att motivera barn att äta mer eller mindre, de följer enkelt kroppens signaler och hur de har lärt sig tolka den. Ett barn som aldrig blir hungrigt utan får mat varannan timme kommer inte lära sig känna igen hunger och mättnad. Föreläsaren som jobbar på spiseteamet vid Rikshospitalet menade alltså att det är viktigt att låta barn bli hungriga. Jag upplever att just detta är svårt speciellt för föräldrar till barn inte följer kurvan utan gärna springer efter med något ätbart så fort man han möjlighet. Vilket man ju förstår.

Att lära sig tycka om mat kan vara krävandes för föräldrarna.. det måste smakas, spottas, smakas, spottas och smakas igen flera gånger om innan smaksinnet bestämt sig för att detta var gott eller inte gott. Med ett stort tålamod och att medvetet introducera nya matvaror kan barnet (också vuxna) bredda sina smaker och har större valmöjligeter också i senare i livet. Läs mer om matvägare, smakutveckling.

Lika viktigt som att bli hungrïg är det att få mat som barnet kan hantera rent motiriskt. Att de känner sig trygga och törs smaka. Jag tänker på detta med BLW som för vissa barn fungerar utmärkt, men man bör som förlälder då vara uppmärksam om man ser att barnet sliter med att hantera maten. Hosta, kräkas och kväljas kan ge dålig erfarenhet av matsituationen som då kanske gör barnet med skeptisk till nya smaker och konsistenser. Alla barn är olika här och utvecklas olika snabbt har tidigare skrivit en lite översikt om barns ätutveckling, när de flesta kan sitta, tugga osv.

Trygghet och att trivas i måltider står sist men jag tänkter att denna punkt kanske borde stå högre upp i listan. För denna är så viktig. Att vara trygg och trivas när man smakar på ny mat innebär bland annat att barnet kan hantera konsistensen, att maten inte är giftig, att den som ger mat är med håller sällskap. Att måltiden är en fin stund utan stress eller press.

Jag tycker detta det ett annat perspektiv på ätandet, att det är så mycket mer än kolhydrater, fett, protein, vitaminer och mineraler. Det är mer än eko, krav och närodlat. Givetvis är alla dessa sakerna också bra att ha i bakhuvudet när man lagar / serverar mat till sitt barn. Men om barnet inte trivs, inte kan hantera konsistensen eller inte är hungrigt så är det ingen vits. Kanske är det ok med barnmatsburkar, och färdigrätter om det är det barnet är tryggt med för tillfället, sen kan man jobba vidare med de långsiktiga målen eftersom.

Ätutveckling - 0-4 år

I en föreläsning om ät- och sväljsvårigheter hos barn pratade en logoped på sjukhuset om barns ätuveckling. Mycket intressant och givetvis delar jag vidare. 

Det används 28 muskler och 7 hjärnnerver för att tugga och själva en matbit... det är alltså inte så konstigt att det är svårt, att maten hamnar utanför och i vrångstrupen när våra små ska lära sig koordinera detta.

I magen
Redan i fosterlivet utvecklas barnets förmåga att svälja och suga. Ett nyfött barn är styrt av reflexer, de kan leta, suga, svälja och även kräkas.

6 månader
Det går fort framåt, vid 6 månader kan många barn sitta, de griper efter saker och bablar. Munhålan växer och smaker utvecklas. Barnet kan göra vertikala rörelser med käken (något som kräver stabilitet i nacken) och tungan. Vid denna ålder kan barnet klara purékonsistens.

1 år
Våra små kryper, kanske går, tänder poppar ut en efter en och kanske kommer ett första ord. Barnen har här en ökande stabilitet i käken och tungan. Många har börjat med bitar i maten men denna övergång kan vara svår för vissa barn. Barnet kan nu utföra diargonala tuggmönster, stänga läpparna kring en kopp och dricka ur kopp, många gillar att börja äta mer och mer själv.

2 år
Ordförrådet blir större och större, handmotoriken bättre, de flesta barn äter samma mat som resten av familjen. Tuggmönstret är roterande och barnet får mer och mer kontroll. Kan slicka sig om munnen, vill äta själv med sked och dricka ur glas.

4 år
Vid denna ålder har barnet samma anatomiska förutsättningar som vuxna. Barnet kan alltså det som de vuxna äter om hen bara vill det vill säga. För i denna åldern är det vanligt med lite matkrångel och testande av gränser.


Maten ska föras till munnen, tuggas, formas till en bolus, föras bakåt mot svalget, sätta igång svälgreflexen, föra maten ned genom matstrupen och ned i magsäcken för att sedan stanna där och brytas ned.

Att det tar några år att utveckla och finjustera detta är inte så konstigt eller vad tycker ni?

källa: logoped vid sykehuset jag jobbar.