pappans födelsedag

Pappan har födelsedag idag och vi firar med kaffe på sängen, ett tårtljus i frukostmackan och en tårtbit efter älgsteken. Jag tycker det är så mysigt att smyga upp innan födelsedagsbarnet vaknat, fixa en kaffe och frukostbricka med några tända ljus och överraska med skön-sång (med min finaste morgonröst) och något ätbart. 

Det behöver inte vara så mycket, bara det är kaffe på sängen och massa kärlek så blir födelsedagarna fantastiska. 

Fiskbiffar eller fiskekaker med thaismak

Det har varit lite glesare mellan inläggen sista månaden och det har sin förklaring, jag roddar studier, jobb, extra jobb, barn och hund just nu. Det är spännande och jättekul men tidskrävande. Då och då tittar jag inte här och lämnar ett avtryck, hoppas ni stannar kvar för jag har fortfarande massor att dela! Som till exempel detta recept av en annan Dietist som också heter Elinor vad är oddsen för det?
Jag har sökt efter flera rätter med just block av vit fisk, för sej och torsk kan vara lite trist ibland. Tusen tack Elinor!

Ingredienser

800 g vit fisk

1/2 dl ströbröd + 1/2 dl havrekli som får svälla i ca 1,5 dl vatten (om man inte har havrekli/havregryn funkar 1 dl ströbröd finfint)

2 ägg

2 hackade vitlöksklyftor

1,5 tsk malen ingefära

saften från 1 lime

2 tsk sambal olek

2 msk torkad koriander

1 tsk salt

2 msk sweet chilisås

3 msk kokosflingor
Rapsolja att steka i

Mixa alla ingredienser till en slät färs i matberedaren, forma biffarna och stek på varje sida några minuter tills de fått gyllenbrun färg! Servera med ris, wokgrönsaker och chilisås.
Testa att tillsätta en matsked kokosflagor som får koka med riset, det ger en precis så där lagom med smak.                                                                   

Stockholmstur och studier

Idag bär det av till Stockholm och karolinska inst. för ännu en samling på kursen jag läser. Denna gång är det fokus på leversjukdomar bland barn, laktosintolerans och reflux. Det är jättespännande men också lite otäckt för det är lätt att man blir lite hypokondrisk av sjukdomslära och det är många tänkbara sjukdomar som går genom huvudet så fort Viljar ger tecken till minsta bekymmer. 

Givetvis delar jag med mig alla funfacts jag kommer över men håller större delen av sjukdomsläran utanför bloggen, helt enkelt för att jag tycker den hör hemma på ett sjukhus. Men jag ska skriva lite om både laktosintolerans och reflux som är relativt vanligt. 

Delar en stämningsbild, för det är lite som slår känslan när solen är tillbaka efter en dryg månad med mörkertid.

Sojabönan den goda nästan fullväridga proteinkällan.

Vi slår ett slag för soja-bönan idag! Den är mild i smaken, inte så mjölig som andra bönor och innehåller dessutom nästan fullvärdigt protein (man har tidigare sagt att den var fullvärdig men det beror på "för vem" och för barn räknas inte sojabönan som fullvärdig), den innehåller för lite av aminosyrorna metionin och cystein.

Med proteinkvalitet syftar man på aminosyra-sammansättningen i livsmedlet alltså proteinet och huruvida det proteinet innehåller alla aminosyror som kroppen behöver eller om det finns någon så kallad begränsande aminosyra.

Länk till proteinkvalitet.se och under kommentarer hittar du ytterligare en förklaring till varför sojabönan inte innehåller fullvärdigt protein.
Men det fina är ju att vi inte äter livsmedel ett i taget utan vi blandar, drycker, bröd och annat och tillsammans så höjer vi proteinkvaliteten. Sojaböna tillsammans med spannmål är till exempel en kombination som ger 100%-kvalitet.
Förutom nästan fullvärdigt protein är sojabönan rik på b-vitaminer och mineraler som järn, och är relativt fet i jämförelse med andra bönor (5,7g fett/100g). Den saknar däremot helt D-vitamin och B12.

Hur kan man äta dem?
- Från ICAs frysdisk kommer Edamame bönorna de är smarriga som tilltugg, snacks eller mellanmål. Ett snabbt upp kok och sedan lite salt eller naturella.. glöm inte att ta av skalet bara.
- På burk eller koka själv, använd dem som bönor i grytor, chili con carne, i pastan, i salladen, blanda i riset. Eller gör en hummus på sojabönor istället för kikärtor.

Koktid på bönor/linser
Recept hummus

Viljar tog just sitt allra första steg

Men det var inget lyckokliv till varken mamma eller pappa... utan ett steg till hunden för att sedan ta tag om halsen på honom för balans.

När är mitt barn mätt?

Hur gör ditt barn när det är mätt, hur visar barnet att nu vill jag inte ha mer. Det kan vara lite klurigt, speciellt i starten att se när barnet signalerar att hen inte vill ha mer. Min lilleman han börjar leka med maten istället för att stoppa den i munnen, han kladdar mackan i håret eller kastar den till hunden på golvet... glad hund lite mindre glad mamma eftersom vår hårige vän börjar bli lite rund om magen. Hur visar era små när det är tillräckligt? Babycenter.se har punktat upp några tecken som jag delar med er.

• hålla munnen stängd när mat erbjuds 
• säga nej 
• vända bort huvudet från den mat som erbjuds 
• putta bort en sked, skål eller tallrik med mat 
• behålla maten i munnen men vägra svälja den 
• upprepat spotta ut mat 
• luta sig ut ur barnstolen eller försöka klättra ner 
• gråta eller skrika 
• kväljas eller få kräkreflexer 

3 järnrika pålägg

I perioder har Viljar ratat att bli matad med sked, det är helt enkelt roligare att äta själv. Det blir ofta macka, kanske extra ofta eftersom vi bor i Norge där lunchtraditionen är matpakke med just macka. Då försöker vi istället vara lite extra noga med pålägget. Här är tre järnrika pålägg, har lagt in ost i tabellen för att ha något att jämföra med och lagt in näringsämnena järn, kalcium och d-vitamin som är lite extra intressant.

Pålägg	Järn	D-vitamin	Kalcium
½ skiva grovt bröd med hummus	0,7mg *	0,0 mg	8 mg
½ skiva grovt bröd med köttpålägg av nöt	1 mg *	0,04 mg	3 mg
½ skiva grovt bröd med leverpastej	0,9 mg *	0,01 mg	6 mg
½ skiva grovt bröd med ost	0,4 mg *	0,02 mg	84 mg
* 0,4 mg av järnet kommer från brödet.

Servera mackan med ett par apelsinbåtar så har kroppen goda förutsättningar för ett effektivt järnupptag.

EDIT: På begäran: Skinkost innehåller 0,0mg järn (så alltså blir det bara järn från brödskivan) men 84 mg kalcium och 0,02mg D-vitamin så är den att jämföra med helt vanligt ost.

Hummus ett pålägg, en sås eller en dip?

Oberoende av vad hummusen används som så är det ju vansinnigt gott och den passar ju till det mesta. Ibland kan jag nästan få lite cravings på hummus. Då är det bra att ha en burk i frysen för gör man en stor sats så kan man spara en burk i frysen till dagar när som denna. Vanligtvis gör jag hummus lite på känsla, blanda och smaka, blanda och smaka men denna gång tog jag inspiration från vegetariskt.com en bra sida om man vill äta lite mindre kött. Viljar han gillar hummus än så länge har han bara testat det som pålägg, vi väntar lite på finmotoriken innan han får dippa hummus för egen maskin.

Hummus är en god vegetabilisk källa till järn läs inlägget tre järnrika pålägg

Ingredienser

3dl eller en burk kikärtor (det går bra med gula ärter eller bönor med)

2 msk olivolja

2 msk citronsaft

2 st vitlöksklyftor

1/2 dl tahini (sesampasta)

1-2 msk hackad persilja (eller torkad)

1/2 tsk salt

ca 3-5 msk vatten (eller naturell yoghurt eller olja)

svartpeppar

Häll av vattnet om du använder kikärtor på burk och lägg dem i en skål med höga kanter eller i matberedaren, tillsätt vitlöksklyftorna, oljan, citronsaft och tahini och mixa hälften av dem i en matberedare eller använd stavmixer. Tillsätt resten av ärtorna, kryddor och salt och mixa till önskad konsistens, jag vill gärna ha lite bitar i min hummus och därför mixar jag bara hälften av kikärtorna först. Vill man ha en slät hummus som kanske accepteras lättare av barn så mixa alla kikärter i första omgången.

Vill man ha en fetare hummus kan vattnet bytas ut mot olja, lite krämigare blir den om man istället använder naturell yoghurt att späda med.

Matvägrare och dålig aptit, mat som kan väcka aptiten

 några sura vinbär kan vara spännande

Detta är ett ämne som man kan skriva hur mycket som helst om, tidigare har jag skrivit om middagsmiljön, konsistenser och hur maten serveras. Inlägget kan du läsa här. Men surfade in på denna artikel av en slump och den närmar sig matproblemet på ett lite annat sätt. Vilket ju är bra, för våra små mathuliganer är olika och behöver olika strategier. Artikeln är gammal men väl värd att lyftas fram där aftonbladet har intervjuat barndietisten Andrea Mikkelsen.
http://www.aftonbladet.se/wendela/barn/article10364591.ab

Om du har provat mild snäll mat utan framgång hos din matvägrare så kan du välja en annan strategi. En del barn föredrar milda smaker utan så mycket krydda medan andra behöver en smakexplosion i munnen för att väcka aptiten, jag har själv en liten kusin som en period inte åt maten om den inte var toppad med balsam vinäger, maten skulle enligt honom alltid vara stark! Så här kommer några förslag:

• Oliver
• Vitlök
• Citronpeppar
• Svagare chili
• Sill
• Ajvar relish
• Mörk choklad
• Balsam vinäger
• Sura bär
• Citron

Jonas Colting, tack för den kängan!?

Hur ska man svara på ett inlägg som detta? Ett angrepp mot hela min profession och jag ska erkänna det svider lite i min yrkesstolthet.
http://coltingblogg.com/2013/02/13/svenska-dietister-borde-skammas-ta-ansvar-nu/
Enligt Colting är vi Dietister självgoda allvetare som inte går att diskutera med: "Vad värre är, de är omöjliga att diskutera med. De är fullständigt oemottagliga för argument, logiska resonemang och resonerande retorik. De här dietisterna är nämligen så övertygade om sin egen förträfflighet och sin egen ofelbarhet, att man pratar för döva öron som kritiker. De är nästan komiska i all sin uppblåsta och pompösa tvärsäkerhet om sakernas tillstånd. Svenska dietister är i det sammanhanget, inte nämnvärt annorlunda religiösa fundamentalister, i sin övertygelse. ”Så här ÄR det bara!”"
"För vad kan de egentligen lära sig? De är ju redan fullärda. De sitter ju inne med den enda SANNINGEN! Den ofelbara SANNINGEN! Det oföränderliga SANNINGEN!"

Verkligen supertrist läsning om detta är hur vi Dietister uppfattas av någon. Jag hoppas ju att de kostråd jag ger är just råd för vad individen kan pröva för att må bättre i just SIN situation. Det handlar om individanpassade kostråd. I mitt jobb arbetar jag med både vuxna och barn med olika sjukdomar och tillstånd som förstoppning, dysfagi, allergier, undernäring, felnäring, sondnäring, parenteral näring och mycket mycket mer, alla har behov för individuellt anpassade kostråd. Jag samarbetar med köket och avdelningarna på sjukhuset för att de våra patienter bästa förutsättningar för att täcka sina individuella näringsbehov. Jag är varken sponsrad eller någon lobbyist för slvs kostråd och det hade ju varit svårt eftersom jag jobbar i Norge.


Jag tänkte först skriva ett långt svar till Colting men jag tror jag lägger min energi på mina studier istället och prioriterar att uppdatera mig inom IBD (inflammatorisk tarmsjukdom) behandling och nutrition. Fast frågan är om jag lär mig något nytt.. jag menar jag kan ju redan allt :)

Barnmatsburkar i silikon och bröstmjölksförvaring

Jag gillar smarta saker, som denna variant av barnmatsförvaring. Som stora isbitformar lätt att dosera lätt att laga mycket och frysa in. Jag tror inte dessa finns i Norge men kan beställas i Sverige. 

Minus för det lite saftiga priset, jag menar 150;- för en silikonform!? Jag tänker att min muffinsform i silikon fungerar minst lika bra. Nackdelen också för att det fungerar mindre bra för mammor på farten eftersom det kräver lite extra arbete att tömma över en portion i en annat burk och ta med. Men plus för en enkel lösning och slippa ha 14 olika burkar i frysen, de tål dessutom att både frysas och stå i ugnen.

http://www.barnmatsburken.se/

En annan variant som jag använde och använder fortfarande är Avents behållare för bröstmjölk. Nu slutade ju jag amma för ett par månader sedan men dessa burkar är smart förvaring av barnmat som ska frysas, lätt att ta med på tur och så känns det lite bra att använda dem till mer än bara bröstmjölksförvaring. De tål micro på svag effekt, de tål inte att stå i ugnen, men de tål att frysas och det är lätta att ta med för mammor på farten. De kan dessutom användas som flaska med en extra del som följer med i förpackningen.

Ärtor, bönor, linser och kål till småbarn

Ibland får vi kommentarer när Viljar skickar in kikärtor som om det vore godis.
Ska han verkligen äta så mycket? Ger inte baljväxter ont i magen?

Lök, kål och baljväxter innehåller kolhydrater och fiber som är gasbildnande, de allera flesta blir fisiga av en tallrik med ärtsoppa MEN att fisa är inte farligt. Så länge systemet fungerar och barnet inte får ont i magen så finns inget som säger att dessa livsmedel är fyfy. Man bör såklart vara lite försiktig att introducera dem så för att se hur magen hanterar det och är bra att vara lite extra försiktig till barn som har kolik eller andra magbesvär.  Men för de barn där systemet fungerar, äter och skiter alltså där ser jag ingen anledning att styra unda allt detta goda.

Viljar har fått baljväxter, lök och kål sedan han var liten och det har inte varit något problem förutom fisarna då... Men så länge han inte besväras av det så tänker jag inte låta bli att servera till exempel bönor om vi vuxna äter det. Vill du börja introducera baljväxter så starta med röda linser, de är lite mildare för magen, speciellt om du sköljer dem ordentligt innan de kokas. Kål och andra fisiga livsmedel blir lite snällare om de kokas. Så kanske starta med kåldolmar och låt råkostsalladen med vitkål vänta lite.

Ärtsoppa från scratch

Har du testat att koka egen ärtsoppa, det har jag nu iallafall och kan berätta att den koktiden som står på förpackningen den kan man dubbla... minst! Men gott är det iallafall det fick godkänt av både pappan och sonen. Hoppa över köttet om du vill ha vegetarisk.
Ingredienser

500 gram  gula ärtor, torkade

300 gram  fläsklägg, rimmat, eller bogfläsk

1,5 l  vatten

2 st  gul lök(ar)

1 tsk  timjan

1 tsk mejram

1 dl  purjolök(ar), skivad

2 st  grönsaksbuljongtärning(ar)

1 skiva  ingefära, färsk

(salt)

Lägg ärtorna i blöt dagen innan, minst 10 timmer behöver dom i vattnet. Häll av vattnet och fyll på nytt (1,5 liter) koka upp ärtor, nytt vatten och en buljongtärning. Ta bort skummet som bildas på ytan. Koka ärtorna tills de är mjuka, ca 1,5 timme. Tillsätt köttet när ärtorna har kokat en timme.

Skala och hacka löken. Lägg löken, ingefära och purjolök i soppan och tillsätt kryddorna och buljong nummer 2  och strimlad purjolök. Späd med mer vatten om det behövs. Koka i ca 30 minuter.

Servera med en grov senap och ett gott bröd.

Gratulerer med dagen alla mammor

Morsdag idag, i Norge iallafall. Så njut dagen och passa på att fira.
Här hemma blev jag väckt av kaffe på sängen och vackra blommor. En underbar start på dagen.  Resten av dagen har spenderats med äldste man, hunden alltså. Vi har kvalitetstid på fjället i underbart väder.

Ett grönt potatismos

Gör potatismoset lite grönare och lite godare. Bra när de små vägrar grönsker eller inte har tillräckligt med tänder eller kontroll på tungan att jobba med bitar. Jag tycker det piffar till moset och är supergott till fisk, som stekt lax, fiskekakor eller fiskbullar. Gott till köttbullar med alltså. Blanda med ett hemlagat potatismos eller piffa till pulvermoset. Hoppa saltet om moset ska serveras som smakportion.

Ingredienser
4 portioner potatismos
1 bukett broccoli

Skär bort stjälken av broccolin och dela i små bitar, koka mjuk, häll av det mesta av vattnet (det är lättare att mixa om man har lite vatten kvar i kastrullen) Mixa med mixerstaven eller i matberedaren till  små bitar eller en slätpure beroende på vad man gillar. Blanda i potatismoset och smaka av med lite salt, ev. flytande margarin. Smaklig!

Köttkonsumption och miljöanpassade kostråd

Tidigare pratade man sällan om hur miljön påverkades av vad vi åt, det handlade mer om att lämna in sina batterier, kasta gamla kylskåp på rätt plats och panta burkar. Nu sista åren har frågan om hur våra matvanor påverkar naturen och framförallt hur köttindustrin påverkar moder jord. Ni har säkert fått med er att jordbruksverket presenterade en rapport om hur vår köttkonsumption påverkar miljön och hur vi som konsumenter kan bli bättre, det har pratats om köttskatt och köttfria dagar. Rapporten finner du här

Kort och gott handlar det om att en ekologisk kyckling från Sverige är ett mijömässigt bättre val än en biff från Brasilien. Logiskt! Givetvis är kortrest mat (även om det råkar vara en biff) bättre för miljön än en köttbit som flugits runt halva jorden innan den hamnar på din tallrik.

Livsmedelsverket diskuterar nu mijöanpassade kostråd
Det äts ca 50-55kg kött i Sverige per person och år jag vill tro att siffran i Norge inte skiljer sig så mycket. Ja kött är en viktig källa till framförallt järn men som så många ska ha det till så är det aboslut inte den enda bra proteinkällan vi kan äta. Jag välkomnar kostråd som är i linje med en hållbar köttkonsumption, för inte ska vi väl behöva flyga in oxfilè från brasilien för att täcka vårt näringsbehov, när vi har möjlighet att äta lokalproducerat kött.

Vad har då detta med våra barns mat att göra, ja det är ju dom som ska växa upp och ta över, vårda naturen och försöka rädda det som vi ställt till med. Om vi vuxna blir medvetna om vilken typ av mat som ger mindre påverkan på miljön kanske vi kan påverka våra barn att göra medvetna val när de växer upp. Inför meatfreemonday i skolan till att börja så kanske vegetarisk mat inte känns så främmande.

"1 kilo nötkött orsakar 15-40 kilo växthusgaser, vilket är ungefär tio gånger så mycket som 1 kilo kyckling? Det beror bland annat på att kornas fodersmältning producerar mycket metangas, som påverkar klimatet" (slv.se) Läs mer om hur köttindustrin påverkar vår miljö

Babyboom i min vänskapskrets och att börja med smakportioner

Här och där tittar det fram en liten mage som bär på en helt ny färsk lite människa, flera av mina vänner är just nu gravida eller har just utökat familjen och är mitt i amma-skita-sova-perioden. Då tänker man såklart tillbaka på myset, det första leendet och de första smakerna.

Viljars allra första smak av mosad avokado, därefter blev det lite gröt. Vi började när han hade passerat 4 månader, han var en liten smalis så det kändes bra att få supplementera med lite annat än bara bröstet även om det mest handlade om smaksenastioner. Det mesta gick ned efter några försök även om han spraylackerade mig flera gånger med katrinplommonpurè.

Go-proppens fot, en vecka gammal

Jag har inte erfarenheten som en fler-barnsförälder men jag har erfarenheten av min Viljar och mitt råd om mat och smakportioner är: Ta det lugnt, stressa inte med smakportionerna från 4 månadersdagen, det finns tid, är ditt barn intresserad av nya smaker i munnen så ge hen det, men har du en liten som spottar ut så vänta en stund. Alla barn är inte klara vid 4 månaders ålder, någon är klar andra behöver ett par månader till. Det viktiga är att komma igång med mat innan barnet blivit 1 år men tanke på järnstatus och att introducera gluten i skydd av amning då det har visat sig kan skydda mot celiaki senare i livet. Men annars alltså; njut tiden den kommer inte tillbaka.

Jag gillar inte fisk!

Fisk är inte bara fisk, det är torsk, sill, lax, strömming, uer, sej, kveite, fiskekaker, öring, röding, makrill, sjötunga, hälleflundra, sik, tonfisk ... ja ni fattar vitsen. Min sambo pratade om detta till middagen och jag gillar verkligen tänket. Nu försöker jag tänka om, det heter inte längre fisk till middag, det heter alltså lax, torsk, makrill och så vidare till middag. För om Viljar plötsligt bestämmer sig för att inte gilla torsk så finns det många andra sorters fisk han kan prova.. men om han bestämmer sig för att inte gilla FISK då har man ett problem.


Vi säger ju inte KÖTT till middag utan kallar det för vad det är, älggryta eller köttbullar eller bacon så varför inte kalla FISKEN för vad det faktiskt är.

Ett av mina vackrare ögonblick i morfars träningsoverall i sommarstugan med fiskrens från kvällens fångst.