Det används 28 muskler och 7 hjärnnerver för att tugga och själva en matbit... det är alltså inte så konstigt att det är svårt, att maten hamnar utanför och i vrångstrupen när våra små ska lära sig koordinera detta.
I magen
Redan i fosterlivet utvecklas barnets förmåga att svälja och suga. Ett nyfött barn är styrt av reflexer, de kan leta, suga, svälja och även kräkas.
6 månader
Det går fort framåt, vid 6 månader kan många barn sitta, de griper efter saker och bablar. Munhålan växer och smaker utvecklas. Barnet kan göra vertikala rörelser med käken (något som kräver stabilitet i nacken) och tungan. Vid denna ålder kan barnet klara purékonsistens.
1 år
Våra små kryper, kanske går, tänder poppar ut en efter en och kanske kommer ett första ord. Barnen har här en ökande stabilitet i käken och tungan. Många har börjat med bitar i maten men denna övergång kan vara svår för vissa barn. Barnet kan nu utföra diargonala tuggmönster, stänga läpparna kring en kopp och dricka ur kopp, många gillar att börja äta mer och mer själv.
2 år
Ordförrådet blir större och större, handmotoriken bättre, de flesta barn äter samma mat som resten av familjen. Tuggmönstret är roterande och barnet får mer och mer kontroll. Kan slicka sig om munnen, vill äta själv med sked och dricka ur glas.
4 år
Vid denna ålder har barnet samma anatomiska förutsättningar som vuxna. Barnet kan alltså det som de vuxna äter om hen bara vill det vill säga. För i denna åldern är det vanligt med lite matkrångel och testande av gränser.
Maten ska föras till munnen, tuggas, formas till en bolus, föras bakåt mot svalget, sätta igång svälgreflexen, föra maten ned genom matstrupen och ned i magsäcken för att sedan stanna där och brytas ned.
Att det tar några år att utveckla och finjustera detta är inte så konstigt eller vad tycker ni?
källa: logoped vid sykehuset jag jobbar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Lämna ett avtryck, ställ en fråga, kommentera och tyck till.