Vi vuxna äter dessert efter middagen, Viljar har inte tålamod att sitta vid bordet under både varmrätt och efterrätt så han leker på golvet. Han får ingen dessert och verkar inte reflektera över det. Någon menar att vi är lite snåla, att han går miste om något fantastiskt, att han borde få smaka och så vidare. Visst har han fått smaka av släktingar som kanske inte helt förstått vår inställning men med långa avstånd till familjen så hör det inte vardagen till.
Jag menar att när han är stor nog att ge uttryck för att han vill ha så ska han få, då är han också stor nog att säga ifrån när han inte vill ha.
När den tiden kommer det får vi se, han har ju inget äldre syskon att ta efter så vi väntar helt enkelt tills ha upptäcker efterrätten själv. Att skriva introducera kanske är fel, det handlar ju inte om introduktion bara att skjuta upp eller sätta en tid på när han kan smaka om han själv vill.
Hur tänker ni om detta?
 |
| kladdkaka på pappans födelsedag |
Jag tycker att ni gör helt rätt! Det är så himla mycket näring som de små liven behöver ha i sig att man faktiskt inte "har råd" att ge dem tomma kalorier eftersom det minskar hur mycket annat de orkar äta. Mitt barn fyller ett år denna vecka och jag har också fått höra detta, att det är taskigt att han inte får när vi äter. Men det som verkligen är taskigt är väl om jag som förälder inte tar ansvar för att han ska må bra? Och varför vänja dem vid smaken av onyttigheter när de är minst lika nöjda med frukt? Tyvärr fattar min sambo inte galoppen riktigt, så jag kommer väl att få fajtas med honom en del om detta framöver... Men håll sonen borta från sött så länge det går, tycker jag!
SvaraRaderaJa det är verkligen svårt tycker jag, att säga nej till familj och vänner som önskar bjuda oss (inkl min son) på något gott som det troligen lagt ned tid och kärlek i. Jag hoppas bara att om jag säger nej tillräckligt många gånger så ska de sluta försöka :)
RaderaHoppas sambon förstår ditt resonemang till slut!
Mina sambo har en dotter som inte åt sötsaker nästan alls förrän hon var kanske...2-3 år och nu är hon 5 år och äter fortfarande knappt något sådant, eller vi i hennes familj försöker hålla oss till annat (även för vår egen skull). Det finns i mina ögon ingen anledning till att ge små barn sötsaker som de ändå inte förstår vad det är. Många tyckte att "stackars flicka som aldrig får smaka på nått sånt gott" fast hon vet ju faktiskt inte vad hon missar! Vi och hennes mamma har väl gjort lite som du beskriver, när hon började fråga efter det och vill smaka så kan man ju inte hålla det borta på samma sätt (och man kan ju inte äta kakor och hon får en frukt), men det är knappast till vardags. Lördagsgodis består ofta av nötter, kanske en kaka eller lite fruktsmoothie. Jag vill även ta efter detta till min son som är snart 5 månader och hoppas att det ska funka så länge som möjligt även fast han har en storasyster :)
SvaraRaderaJätteintressant blogg och bra inspiration nu när min lilla ska börja smaka lite (eller börja.. jag var så otålig så han äter en hel del redan) :D
Tack för fina kommentar!!
RaderaStå på dig, det är inte "stackars barn" utan "vilka bra och ansvarsfulla föräldrar ni är" som folk borde säga... men jag vet att det är svårt när kakor och godis alltför ofta förknippas med omtanke och kärlek..
Det är nog som du skriver en utmaning att undvika godis och sådant när man har en stora syster att se upp till och härma. Lycka till, om du har en universallösning så dela med dig :)